27 Juni 2019
Tipsa: 073-094 57 58

När kajor gömde bilen

De väsnas utanför mitt balkongfönster – kajorna. En hel flock skriker elakheter mot varandra, låter nästan som partiledarna nu inför valet. Vad det handlar om, tja inte vet jag, men oväsendet har pågått i timmar vid det här laget.

Kja!! Skriker de åt varandra, kja, kja kja!!! Kanske handlar det om vem som ska leda dem till nattkvisten. De lär ju få flyga hela natten om de inte hittar ett bra sovställe innan det blir mörkt. Till kvällen blir kajflockarna allt större och de flyger som stora moln i skymningen för att hitta till den plats där de ska sova för natten.

Corvus monedula, kan ställa till det!

Förr i tiden när det fanns stora lövträd vid järnvägsstationen var träden där populära nattvisten. Det var så mycket kajor på trädens grenar att de vek sig på kvällarna. Det syntes på marken nedanför vilka träd som var de populäraste, det var vitt på marken efter natten. Under ett av träden som var det bästa trädet för kajorna stod det sällan någon bil parkerad, vi i Hallsberg visste ju varför. En dag i slutet på 1950-talet kom en främmande bilist som blev så glad över att hitta en parkering för sin bil just där.

Han var bortrest under en veckas tid och vi såg genom fönstret på jobbet hur bilen växlade färg under tiden. Från början var den svart men vartefter veckan gick blev den allt vitare överallt. Fönstren var täckta av vit smörja och lackeringen måste ha farit väldigt illa efter som det som kajorna släpper ifrån sig fräter hårt på lackerade ytor.

Det var någon som upptäckte en man som gick omkring och letade efter sin bil. Det var han som ägde bilen som stod under kajträdet. Han hade nog glömt bort var han ställt den och han kände inte igen den vita bilen där under trädet. Så småningom efter någon timme insåg han att det var hans egen bil som bytt utseende under veckan. Han försökte skrapa bort lorten från kajorna på framrutan med en pennkniv, men gav upp efter ett tag. Han stod och rev sig i håret när en stationskarl från resgodset kom till hans hjälp.

Tillsammans med några andra lyckades de flytta bilen så mycket att den kunde bogseras till en biltvätt någonstans. Efter detta sattes avspärrningsband upp för att ingen skulle råka lika illa ut.

Idag finns inte träden kvar och kajorna letar efter andra träd för nattkvist, kja, kja, kja.

Husen utmed Storgatan får härbergera kajflockarna nattetid, de sitter tätt intill varandra för att hålla värmen, än så länge går det väl an när det är plusgrader under natten, men i oktober blir det värre för fåglarna. Det är inte lätt att vara kaja när kylan sätter in. De som sitter ytterst får så småningom byta plats med någon av dem som suttit så att säga mitt i smeten för att värma sig och när solen går upp drar de säkert en suck av lättnad för att ge sig ut och leta efter frukost.

Och nu pågår trätan utanför min balkong, schas på er!!!!! Kja, kja, kja, skriker de ilsket åt mig. Kja, kja, kja!!!!!

2014-09-10 17:01
Kommentera
Anne-Marie Hellströms blogg

Anne-Marie Hellström

AnneMarie Hellström, journalist och författare, är uppväxt i en lokförarfamilj i Hallsberg. Hon har perspektiv på förr och nu i bygden, som gärna förmedlas med lämplig knorr.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.