20 April 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Minnen från tältsemester

Tältsemester vad är det, regn och mygg och blåst! I alla fall de gånger vi har haft tältsemester. Och det har varit barnen som bestämt semester i bil och tält på okända äventyr. Tack och lov är barnen så stora i dag så vi får bestämma själva hur vi vill tillbringa vår semester.

Annat var det för fyrtio år sedan.

Tält var dyra saker och det vi hade att tillgå fanns på vinden hemma hos mina föräldrar. Mina morbröder hade köpt det tältet begagnat någon gång före kriget. Det såg ut som ett indiantält. Vi slog upp det på baksidan om huset för att inte grannarna skulle skratta på sig.

Barnen nattades i tältet, fyra och sju år gamla. Jo, det var ingen konst att sova i tält. Men när det började regna mitt i natten kom det in två frusna ungar. Storebror sa att det var lillasyster som ville gå in och då ville inte han sova ensam där ute. Så var den tältsommaren slut.

Nästa gång fick vi låna ett lite större tält av grannarna. Det var grått med lite hankig dragkedja och plats för två vuxna och två barn. Nästan i alla fall.

Barnen hade bestämt sig för Öland, de hade hört grannbarnen berätta om hur fint det var där. Maken tog ut ryggstödet i Folkan och lade in madrasser, sovsäckar och annan packning och så började resan.

”Är det långt kvar”? Första frågan kom efter en halvtimme och då hade vi passerat Hjortkvarn. Sen tjatade barnen och vi körde och blev allt mer kaffesugna och trötta, inte på att resa men på att höra den eviga frågan, ”är vi framme snart”?

Första kvällen tältade vi i skogen utanför ett samhälle i Småland. Bilen gick inte så fort på den tiden. Det var mörkt när vi äntligen hittade en glänta i skogen. Det var spännande för två trötta barn och trångt. Burkmat och spritkök gav tröst till hungriga magar och vi behövde inte ens natta barnen som somnade så att säga med skeden i mun.

Mitt i natten var det något stort djur som snörvlade runt tältet och buffade på tältduken. Som tur var så sov barnen medan vi funderade på hur vi skulle ta oss ur den här belägenheten. På morgonen upptäckte vi en stor hög med koskit utanför tältet. Vi sa ingenting och for vidare mot Kalmar.

Färjan var intressant för grabben som snabbt intog fören och kollade läget mot Öland. Solen sken ända till dess vi kom i land, sen kom regnet. Vi åkte till en tältplats i Köpingsvik. Det var nästan fullt men när vakten i entrén såg oss och våra trötta ungar fick vi en plats i utkanten av området.

Jag tyckte att tältet var stort där ute i skogen, men nu var det knappt synligt. Och det regnade, och mitt i natten blåste det upp till halv storm. Maken som är en reslig man kunde inte sträcka ut sig i hela sin längd med mindre än han fick stoppa fötterna i en plastkasse från Konsum där hemma. Det blev kallt. Och barnen frös och jag var arg och maken sov. Det gick förbi några lagom fulla campare utanför som skrattade åt fötterna som stack ut under tältduken i blötan.

Nästa natt hittade vi en annan något mindre campingplats och fick en plats omgiven av buskage. Men regnet hann i fatt oss och blåsten också. Vi gav upp och åkte hem. Jo, vi hann upp på Långe Jan och tog en titt över Öland och Kalmar sund, vi såg Borgholms slottsruin och köpte var sin glass på torget i Borgholm innan vi åkte med färjan tillbaka till fastlandet.

I midsomras var vi på landet med barnen med familjer. Ett tält var med som med några raska tag spändes upp. Två rum i tältet och ett förrum. Tack och lov slapp vi ligga i tält, vi sov i vårt sovrum i stora huset som vanligt.

Tre barnbarn skulle sova i tältet, men det blev bara två. Femåringen valde att sova med mamma och pappa i sovrummet intill vårt hos oss, femåringen tog sällskap med katten som ville sova hos henne. Trettonåringen och åttaåringen tog med sig andra familjekatten i tältet och sov i lugn och ro hela natten. Inget regn och ingen blåst, sol och sommar och midsommarfest med hela familjen, släkt och vänner.

För vår del har tältandet blivit ett härligt minne, och det tältminnet från natten när det var som kallast där ute på Öland och jag frös som en hund,  är 42 år vid det här laget.

2013-08-09 12:33
Kommentera
Anne-Marie Hellströms blogg

Anne-Marie Hellström

AnneMarie Hellström, journalist och författare, är uppväxt i en lokförarfamilj i Hallsberg. Hon har perspektiv på förr och nu i bygden, som gärna förmedlas med lämplig knorr.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.