23 April 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Min lärare steg i graderna

Snart knäcker vintern ryggen, solen har kommit upp så högt att nu droppar det från taken även om det är minusgrader. Det är halt på trottoarerna och det gäller att ha dubbar på skorna för att inte åka på ändan bland snön. Jo, det har hänt, flera gånger. Det är lika pinsamt varje gång, och det första jag gör är att kolla om någon sett min vurpa. Men visst är det vackert med all snö, rent och fint och det ser nystädat ut. Inte fullt lika roligt att borsta undan snön framför ytterdörren, men med en borste av bra kvalitet fungerar det – för det mesta. Tidigt om mornarna åker snöröjarna ut för att göra trottoarer och gator farbara efter ett riktigt snöväder. Det hörs ända in i sovrummet och somliga klagar på oljudet. Men när ska snöröjarna jobba om inte innan vi ska ut och halka runt i snön och hamna på ändan.

Snart är det sportlov och i år hoppas jag att snön ligger kvar och att skollediga har möjlighet till skidåkning och att komma ut i friska luften. Sportlovet brukar alltid infalla vecka åtta, i alla fall i vårt Sydnärke. Sportlov har vi haft så länge jag kan minnas i alla fall. Det lär ha börjat som kokslov i slutet av 1940-talet.

Då gick vi i småskolan som man sa, och jag minns den morgonen när vi skulle till skolan min klasskamrat Anita och jag. Det var minus tjugoåtta grader kallt och vindstilla när vi började traska till skolan. Från Farmen och till Västra Skolan var det drygt två kilometer och när vi kom till gamla Kråkslottet som låg uppe i backen mitt emot godsmagasinet på Långgatan, mötte vi en lärarinna som var från Ystad. Hon hejdade oss och pratade sin skånska en lång stund innan vi äntligen förstod att vi inte skulle gå till skolan den här dagen. Vi blev inte ledsna alls, vi gick hem och lekte med pappersdockor i stället.

Nästa dag var det bara arton grader kallt. Vi gick hela vägen till skolan, men när vi kom fram fanns det inte en unge på hela skolgården. Dörrarna var låsta och där stod vi och frös och jag som tog till tårarna så snart det var något som tog emot, jag grinade, och Anita var kissnödig och ledsen hon också. Det var då som vår fröken tittade ut genom fönstret till sin lägenhet. (På den här tiden bodde flera av våra lärare i skolhuset.) Hon kom ner på störten och tog hand om oss och Anita fick gå på toaletten i farstun utanför frökens lägenhet och jag torkade tårarna och passade på att sympatikissa.

Fröken såg inte ut som vanligt. I skolsalen hade hon alltid svart långärmad klänning med vit krage och vita manschetter, nu hade hon blommig klänning och vitt förkläde och en snibb om håret. Hon gräddade bröd, hon hade bakat just den här morgonen. Hon berättade för oss att vaktmästaren på skolan inte kunde hålla salarna varma i kylan och att överläraren tillsammans med vaktmästaren beslutat att hålla stängt i skolan och det var just vecka åtta. De hade skickat med meddelanden till föräldrarna om att skolan skulle vara stängd, men vi hade ju inte varit där och därför visste vi ju inte att det var kokslov.

Vi fick sätta oss i kökssoffan och hon kokade mjölkchoklad, bredde smör på nybakat bröd och bjöd oss på frukost. Hon hade ett rum innanför köket med en kakelugn där det sprakade en brasa, där var det varmt och skönt. Hon tog fram några sagoböcker och läste sagor för två mätta åttaåringar precis så länge som vi skulle ha varit i skolan den här dagen. Hon visste att våra mammor inte väntade oss förrän den tiden skolan hade slutat. Om vi hade gått hem och inte kommit in hemma, kunde det ha slutat illa i kylan.
Jag tyckte inte om vår fröken, inte så värst i alla fall, men efter den här dagen älskade jag henne. Hon var min bästa fröken någonsin, tack vare en riktigt kall dag under mitt första kokslov/sportlov i Västra skolan. Heder åt en lärare av den sorten som såg till barnens bästa och inte bara till att ha en ledig dag som kunde användas till att baka matbröd.

2013-02-13 9:02
Kommentera
Anne-Marie Hellströms blogg

Anne-Marie Hellström

AnneMarie Hellström, journalist och författare, är uppväxt i en lokförarfamilj i Hallsberg. Hon har perspektiv på förr och nu i bygden, som gärna förmedlas med lämplig knorr.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.