06 December 2019
Tipsa: 073-094 57 58

AnnMaries krönika

Vinterljud och kaffe på fat

Finns det några härligare ljud än när skridskoskenorna skär i isen eller när skidåkarens stavtag och fraset från snön hörs när de kommer i spåret. Det är vinterljuden. Eller när fritidsfiskaren borrar genom isen för att försöka få en gädda att nappa när han sitter där på sin pall med kaffetermosen intill sig. Det är också vinterljud. Det har varit mildväder sedan nyårshelgen, men nu börjar det snöa igen. Vintern kommer tillbaka. Nu börjar oxveckorna.

När jag var barn fanns det inga frysboxar, men det fanns issågar. Morfar hade ett par sådana och grannarna och morfar hjälptes åt att såga is på sjön intill bryggan. När jag frågade morfar om vem som höll i andra änden av issågen där nere i vattnet, svarade han att den tyckte han synd om, det var ju så kallt i vattnet under isen.

Jag minns hur de drog upp isblocken med issaxar och lastade på en kälke, sedan skulle isen dras till isstacken på norrsidan om huset och täckas med sågspån. Isen i stacken brukade klara sig bra ända till sommaren. Morfar hämtade ett block emellanåt och lade ner i källaren där det fanns islådor där mormor förvarade grädde, mjölk och smör. Det var den tidens kylskåp.

Det sköna med oxveckorna är att ljuset kommer tillbaka. Blommorna i fönstren sträcker på sig och ropar på gödselvatten. I februari ska de planteras om med ny jord och sen händer det mycket där med växterna. Det är härligt, men det som är mindre härligt att dammet syns så bra när bleka vintersolen kommit upp så pass att den lyser in genom fönstren och avslöjar fusket med städningen.

Morfar klubbade lake i januari. Den var god som matfisk, men det viktigaste var lakskinnet. Mormor drog försiktigt av skinnet av fisken och tvättade det och fäste det våta skinnet på stora skärbrädan, sedan fick det torka vid vedspisen natten. På morgonen kunde hon lossa skinnet som var alldeles stelt, rutade upp skinnet med linjal och blyertspenna och klippte det i frimärksstora bitar. Efter kriget när ransoneringen av kaffe var borta då behövdes klarskinn. När kaffet var kokt släpptes ett klarskinn ner i kaffepannan och då blev kaffet klart och fint. Det var lika viktigt som socker och grädde.

Familjen hade en hund, en liten terrier som älskade kaffe på fat! En bulle skulle delas i bitar och en sockerbit i mitten och så kaffe runt om. Men när de snabbsmältande sockerbitarna kom, då var inte jycken glad, hon skällde och meddelade att det fanns inget socker. Då blev det en bit extra.

Varför kommer jag ihåg detta just nu? Det beror på att minnet av barndomen blir allt starkare ju äldre vi blir. Och tiderna är så annorlunda nu, sextio år senare. Ett av mina barnbarn berättade för sin fröken i skolan, att min farmor hon är jättegammal, hon är ända från medeltiden.

2013-01-14 9:14
Kommentera
Anne-Marie Hellströms blogg

Anne-Marie Hellström

AnneMarie Hellström, journalist och författare, är uppväxt i en lokförarfamilj i Hallsberg. Hon har perspektiv på förr och nu i bygden, som gärna förmedlas med lämplig knorr.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.