20 April 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Jag blev mörkrädd när
de vuxna pratade om kriget

Tiden går fort, alldeles för fort. Och ändå känns det inte så länge sedan, trots att det redan är 70 år sedan kriget slutade. Andra världskriget som vi minns, vi som var barn då i mitten på 1940-talet. Vi minns det också som barn, hur de vuxna upplevde det, det minns inte vi.

Det var i början av maj 1945, jag var för liten för att förstå det hela, men jag minns ändå den där dagen hos mormor. Vi hade cyklat till Åsbro för att dricka kaffe i trädgården, vi barn fick hemkokt saft och nybakade bullar. Efter kaffet satt mina kusiner och jag i hammocken och gungade i solvärmen och njöt av att vara barbenta. Jag var fyra och ett halvt år och jag är förvånad över hur väl jag minns det hela. Mina kusiner Sven och Britta satt tillsammans med mig i hammocken och Britta var ett halvår yngre än mig, men Sven tre år äldre, och han minns också den här dagen.

Alla vuxna satt inne hos mormor och lyssnade på dagsnyheterna från TT, det var krig i hela världen och alla vuxna pratade om kriget. Vi barn förstod nog inte så mycket, men kunde inte undgå att höra alla hemska saker som de vuxna pratade om. Det var ransonering på nästan allt och dåligt med varor i affärerna, men jag minns inte att vi svalt eller for illa. Vi hade fortfarande svarta rullgardiner för fönstren, men jag visste inte varför.

Egentligen förstod inte jag vad det handlade om, men det gjorde Sven. Men jag minns precis de där ögonblicken, det är som en film som kommer tillbaka när det är vår och björkarna precis slagit ut. Pappa hoppade omkring i gräset några minuter som för mig var helt obegripligt. Varför gjorde han så? Precis när han skulle gå in stannade han och tittade på oss. Sen sa han: ”Men man vet aldrig, den där otäcka Hitler har lurat så många, han kanske bara låtsas vara död.

Mina föräldrar var födda 1911 och pappa var fortfarande en ung man. Han var 34 år den här dagen och han sprang omkring på gräsmattan en stund innan han kunde gå in igen. Att det var av glädje som han tog en sväng i gräset det har jag inte förstått förrän jag blev tonåring. Men för honom var sex mardrömsår i världen på väg att ta slut, en majdag hos mormor 1945.

Kriget var snart slut, det var det enda de vuxna talade om den här dagen. Pappas syster och hennes man var nygifta och de skulle ut och resa, och nu bestämde de sig för att ta den nya bilen – firmabilen – en ny Volkswagen, kanelbrun i färgen och en oerhört dyrbar sak.

Till hösten kom de till oss med filmer och bilder från Tyskland ett land i ruiner. De berättade om hur hemskt det var att se vad Hitler hade åstadkommit i sitt eget land.

Min faster hade en skolkamrat som var bosatt utanför London och hon skrev och berättade om mardrömsåren speciellt när London bombades. Allt det här pratade de vuxna om utan att tänka på att där satt vi småbarn och sög i oss varje ord som omvandlades till hemska bilder i våra huvuden.

Jag fick svårt att sova och blev mörkrädd, något som jag aldrig varit tidigare. Att vara fem år och inte förstå är nog bland det hemskaste ett barn kan vara med om, att se de vuxna vara rädda för det hemska, det är mer än vad ett barn kan ta till sig. Det här förföljde mig i flera år. Och jag minns fortfarande bilder från tidningarna om sönderbombade hus och stridsvagnar, det är kriget för mig.

De vuxna pratade om kriget så fort de träffades, och vi fick ännu mer att bära inom oss, sådant vi inte ens kunde förstå. I dag tror vi inte att barn förstår, men vi förstår på ett annat sätt och det sätter sina spår. Nu är jag snart 75 år, men jag minns fortfarande skräcken jag kände inför allt prat om kriget, alla bilder och filmer som handlade om krig. Jag kunde aldrig se bilder från Vietnam när det kriget pågick, och jag blundar när tv visar bilder från Irak och Turkiet med flyktinglägren och kriget där.

Var rädda om barnen, läs sagor i stället, tänk på att verkligheten med hemska bilder ger svåra sår i själen hos de små. Jag vet och jag minns.

2015-05-05 13:17
Kommentera
Anne-Marie Hellströms blogg

Anne-Marie Hellström

AnneMarie Hellström, journalist och författare, är uppväxt i en lokförarfamilj i Hallsberg. Hon har perspektiv på förr och nu i bygden, som gärna förmedlas med lämplig knorr.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.