24 April 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Var tid har
sin klagan

Råkade höra två unga killar som klagade över att de tjänar så dåligt på sina jobb och alla utgifter som de har. Hyra, bensin, bilskatt, försäkring och sen tjejerna förstås. Morsan ville ju ha ersättning för att de bor hemma. Stackars krakar. Det måste vara förfärligt att vara ung i dag och inte känna till vår egen historia. Okunskap, ointresse eller vad beror det på? Föräldrar, berätta för dem hur vi hade det när vi var unga för femtio-sextio år sedan, eller är det för långt borta i historien?

Världen var befriad från andra världskriget, amerikanska bilar rullade på våra vägar, läckra färger och stora fenor. Och ur högtalarna sjöng Elvis Presley sina populära låtar. Killarna körde med en cigg mellan läpparna, stor hårlock i pannan och Gud så tjusiga de var. För att inte tala om dem som körde motorcykel utan hjälm och i bara skjortan, det var grejer det. Och bensinen kostade under kronan per liter och en korv med bröd kostade mindre än en macka hemma hos morsan, där tillkom ingen senap, bara tjat om att klä sig ordentligt och se till att jobba varje vardag.

Familjens första TV köpte min far och mor 1958, en 17-tummare på fyra ben och som kostade en mindre förmögenhet. Vi var de första i gatan som hade denna nymodighet, med program som Tiotusenkronorsfrågan och Sigges Cirkus. Tiotusenkronor då, det var en förmögenhet. Vi fick kändisar genom teven och grannarna som bara kom in varje lördagskväll och slog sig ner och serverades kaffe och bullar. Mamma bakade och tyckte det var roligt, till att börja med, men när hon kom underfund med att pappa bjöd in hela grannskapet för att de skulle få se denna nymodighet blev hon mindre glad.

Det blev trångt och varmt, trots att det snöade i bildrutan och ibland – eller rättare sagt, dålig bild och dåligt ljud, men alla trivdes och deltog med spänning om vem som skulle klara den stora tiotusenkronorsfrågan. Vi fick kändisar som vi aldrig sett förut eller ens hört talas om.

Mina föräldrar drömde om en stuga vid Tisarbaden och till slut fick vi se ”egendomen” som den kallades. En liten, liten stuga med rum och veranda där det var plats för fyra personer bara de ville trängas lite grann. Vatten fanns vid en pump hos grannen och el, nej sådant fanns inte, det blev spritkök och stearinljus. Svårt att sova över, det var knappt om plats i stugan, men det var i alla fall en sommarstuga.

Jag köpte en par snygga sommarpumps för femtiofyra kronor och höll på att åka på däng av mamma. Hon blev rent förbenad över att jag kunde kosta på mig något så dyrt. Priset var inklusive oms, vilket gjorde henne ännu argare.

Vi köpte billiga bomullstyger och sydde klänningar på mammas gamla Huskvarna trampsymaskin. Jeans fanns bara i USA och de var svarta med gula sömmar. Ingen flicka med självaktning gick i sådana långbyxor, nej klänning eller en snygg kjol och blus, det var modellen. Vi hade långt hår som skulle sättas upp och många stoppade en fralla under håret för att det skulle hålla höjden. Pappa blev nästan galen när han såg vad flickorna gjorde med brödet, det skulle ätas upp och inte användas för att vara modern och tjusig.

Tyget var dyrt, ibland kostade det mer än tre kronor metern, och det gällde att hålla tungan rätt i mun när man sydde på raksömsmaskin och kastade alla fållar för hand. Det tog tid men vi var vackra och uppvaktade av dem med ciggen i mun och hänglocken i pannan. De var snygga också, med myggjagare och pressveck på byxorna och skjorta och den smalaste slipsen som fanns i länet.

Det var tider det. Häromdagen köptes en ny tvättmaskin, den kostade knappt tvåtusen kronor. Då, när vi bildade familj kostade en dylik en månadslön. I dag kan jag inte tro att någon i en familj tvättar för hand, kanske ett par strumpor.

Till första barnet hade jag tygblöjor och det var det normala. Sen kom cellstoff som smulade ner hela badrummet och skulle vikas och ligga i nätblöja. Vi letade lägenhet och fick till slut lov att köpa en bostadsrätt, insats fyratusen kronor. Det var syndapengar men vi fick vårt eget hem. Många var avundsjuka, det var inte alla som hade besparingar att ta av. Vi gnetade och sparade för att ha råd att bo, hyran var hög, tvåhundrafemtionio kronor i månaden. Första bilen blev en Volkswagen för arton hundra kronor med osynkroniserad växellåda. Vad vi njöt. I dag står motsvarande åk på museum i Pålsboda.

Tack och lov att utvecklingen går framåt, trots att gossarna gråter över att behöva bo hemma och betala morsan för mat och husrum och att bensinen är dyr och försäkringen också. 

2014-06-17 2:13
Kommentera
Anne-Marie Hellströms blogg

Anne-Marie Hellström

AnneMarie Hellström, journalist och författare, är uppväxt i en lokförarfamilj i Hallsberg. Hon har perspektiv på förr och nu i bygden, som gärna förmedlas med lämplig knorr.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.