23 April 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Jag höll nästan lika mycket på Bulgarien som Sverige VM -94

Två svenskar, en bulgar och en argentinare. Två fotbollsspelare, en pingislirare och en hockeykille. Vad kan de fyra ha gemensamt? Jo min idoldyrkan. Kom att tänka på det häromdagen när J-O Waldner dök upp bland rubrikerna med ett utspel om att han borde ta över som förbundskapten för pingis-landslaget. En flashback av svunna tider när J-O var min idol dök upp i huvudet och minnen som nog för evigt sitter fastsvetsade i hjärnbalken gjorde sig påminda.

När man är yngre kallas det att ha en idol, när man blivit äldre har ordet idol bytts ut mot förebild, ett ord som känns vuxnare och mer passande. Men visst kan man ha idoler även som vuxen. Vissa saker känns det som man ska välja bort i övergångsperioden mellan ung och vuxen, offra vissa värderingar och känslor som inte passar ihop med hur en "riktig" vuxen person ska vara.

I det avseendet passar jag inte in som vuxen och det är jag glad över. Känslorna kanske inte är desamma som tidigare när jag var yngre och tänker på dessa fyra, men glöden och nyfikenheten finns där än i allra högsta grad.

Min första stora idol hette Diego Armando Maradona och var världens bästa fotbollsspelare. Jag var sex år gammal och några hundra mil bort pågick VM i Mexico och Maradona dominerade det fullständigt. När vi kvarterskompisar spelade fotboll på baksidan av föräldrarnas trädgård ville alla vara Maradona, namnen på några svenskar hade vi inte lärt oss än (Och frågan är om det fanns några bra svenskar vid denna tidpunkt överhuvudtaget?)

Maradona sprang nästan på egen hand hem VM-bucklan till Argentina. Han gjorde båda målen i kvartsfinalen, 2-1 mot England. Och det var dessutom två mål som kom att bli några av VM-historiens mest omtalade. 1-0 gjorde han genom att "nicka" bollen förbi englands målvakt Peter Shilton med hjälp av handen. När Maradona ombads kommentera målet efter matchen sa han att "det var guds hand som hjälpte bollen i mål". Några minuter senare stod han för ett av VM-historiens snyggaste mål när han från 60 meter dribblade sig igenom halva engelska laget och slog in bollen i tomt mål.

I semifinalen fortsatte Maradona sin uppvisning och gjorde båda målen när Argentina besegrade Belgien med 2-0. I finalen blev det inga mål från Maradonas pjucks men han spelade fram Jorge Burruchaga som kom helt fri och kunde sätta avgörande 3-2 med bara fem minuter kvar mot Västtyskland (Ja de hette fortfarande Västtyskland då). Och jag minns än idag det totala lyckoruset när jag äntligen fick Maradonas bild att klistra in i Paninis samlaralbum med bilder på alla VM-spelare. Orörlig och halvt i chock, men mycket lycklig satt jag och bara stirrade på bilden i flera minuter innan jag klistrade in den.

1987 förlorade en 22-årig svensk vid namn Jan-Ove Waldner VM-Finalen i pingis i indiska New Dehli mot kinesen Jiang Jialijang. Två år senare i Dortmund fick J-O sin revansch när han besegrade Jörgen Persson i en helsvensk VM-final. Denne bolltrollare från Stockholm blev min andra stora idol. Två individuella VM-guld, två förlorade finaler, ett OS-guld, ett EM-guld och fyra guld i Lag VM blev Lao Was facit. Ja han kallas Lao Wao i Kina, vilket betyder "det evigt grönskande trädet".

Alla minnen med J-O är dock inte av den positiva sorten. 1993, när pingisen var hetare än någonsin i Sverige, förlade de en landskamp här i Kumla med Tyskland som motståndare. Jag höll koll på J-O lite på avstånd hela dagen, när han tränade, satt och pratade, käkade, men vågade mig inte riktigt fram på grund av blyghet. Efter matchen fick jag dock mitt tillfälle. Presskonferensen var avklarad och J-O gick ut från AGA:s klubbrum och kom mitt mot mig.

Jag tog mod till mig, plockade fram min kamera och bad J-O ställa upp på ett kort. Han nickade vant och ställde sig vid ett bord. Jag tryckte och tryckte men det blev inget kort. Efter flera misslyckade försök tog J-O sin handduk och gick därifrån med en suck, han orkade inte posera längre för den totalt misslyckade fotografen. Jag kände mig otroligt besviken och arg på kameran som, av någon anledning, inte fungerade. Några minuter efter han gått iväg förstod jag varför det aldrig blev nån bild. Jag hade glömt tagit bort linsskyddet! Än idag får jag en mindre klump i magen när jag tänker på denna händelse.

1994 spelades Fotbolls-VM i USA och Sverige tog brons. Jag hejade självklart på blågult, men det fanns ett land jag nästan höll på lika mycket och det var Bulgarien. För i detta Bulgarien spelade superdivan och superstjärnan Hristo Stoichkov. Med Stoichkov i spetsen slog Bulgarien ut både Mexiko och Tyskland och gick till semifinal, precis som Sverige. Stoichkov var anfallaren från F.C Barcelona med en magisk vänsterfot och en snabbhet utöver det vanliga och han gjorde merparten av lagets mål.

Men det var framförallt hans framtoning och karisma på planen jag föll för. Stoichkov var så långt ifrån en hedersman på planen man kunde komma. Han filmade, gestikulerade vilt och skällde ut lagkamrater och motståndare till höger och vänster. Och mellan varven stod han för sagolika insatser på planen. Jag föll totalt för den oberäknelige men ack så underhållande bulgaren och i flera mästerskap framöver (som Sverige missade) höll jag stenhårt på Bulgarien och Stoichkov. Denne man som kläckte det oslagbara uttalandet när han tillfrågades vad han ansåg om den VM-kval grupp Bulgarien hamnat i inför VM 94, med bland annat Frankrike och Sverige. Stoichkovs svar löd "Gud måste vara bulgar".

Det finns ingen som gjort mig så stolt över att vara svensk som Peter Forsberg. Foppa kombinerade egenskaperna talang, tuffhet, ödmjukhet, vinnarskalle och kärlek till sporten på ett unikt sätt. De TV-sända matcherna med Foppa från NHL var alltid högtidsstunder och fick mig att hålla mig vaken oavsett vilken tid på dygnet de gick och vad som väntade dagen efter. Ibland får folk frågan i tidningar, vilken kändis skulle du helst vilja äta middag med? Skulle jag nån gång få den frågan blir svaret Peter Forsberg.

Tråkigt dock att hans karriär var så kantad av skador och han hade förvisso en grym meritlista när han tvingades lägga skrillorna på hyllan, men den kunde varit betydligt längre om han inte varit så otroligt skadedrabbad. Hur som haver, Peter Forsberg var min fjärde och senaste idol. Och jag undrar om jag nånsin kommer få någon ny idol eller om den tiden är förbi?

Här nedan kan ni se några klipp på mina hjältar

2012-12-18 23:00
Uggla
Magnus Uggla är min stora idol.
2016-02-22 11:59
Uggla
Magnus Uggla är min stora idol.
2016-02-22 11:59
Kommentera
Anders Björks blogg

Anders Björk

Kumlakillen Anders Björk är reporter på Kumlanytt, med förflutet som fotbollspelare och fortfarande en aktiv pingislirare. Anders bevakar sporten i Kumla men tvekar inte att tycka till om sport i största allmänhet.

Inlägg

ÖSK åker ur Då var Skid-VM igång När kommer utestället? Skolminnen fram i ljus Vad heter vi? 58 miljoner kr inte nog Ur spår! Blev ingen comeback De borde skämmas Sverige ut i gruppspelet Vår vänförening tar fart “Bästa tv-sporten” En slingrande fobi När jag mötte Löfven Zlatan till VM? Avstår Aftonbladet Bättre än på länge Indianernas läge Spring av planen Min tro kom åter Upp med tian i taket! Bedrövligt i Parken Var är kumlingarna? Inlåst och utlåst Jag vinner aldrig Svara när det ringer Indianer och sponsorer En dålig trend Silvernationen Sverige När kommer modet? Skriver som en kråka Märkliga hockeyregler Oro tog över min kropp Osmakliga kommentarer om fans Kryper vid guld En runda i Viaspåret Helvetesveckan över Redo för Göteborgsvarvet. Eller? Om stöket i skolan Squash en höjdare Henka fick ingen respekt Tiggare förtjänar respekt Om spel och trav Dackarna rätt motståndare Vilka vinner VM? Fotbollen behöver ändra attityd Ingen final för Indianer Legenden knäckte mig Malmö försvarar guldet Det gulsvarta spöket borta Kan Kumla Hockey vända på skutan? Bästa OS? Knappast! Speedwayradio i år igen Bilen som blev stulen Är hockey överklass? Mardrömslaget AIK Mästarna visade klass Varför, Svff? Ingen nörd längre Comeback Superettan-besök Öppet slutspel Tips på sportböcker Golf i olika former Eftersnack med löprunda Derby i 100 minuter I år kommer Indianguldet AIK vinner! Vilken bragd Olsson! Fasth inspirerar Ut med brottningen Publiken sviker Kumla Gala i Kumla? Idoler som vuxen?
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.