06 December 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Semester i Östansjö
- till slut slog jag rot

Krönikören på väg mot Närke.

Min far var pastor i svenska missionsförbundet. Det var en trygg miljö att växa upp i, men det fanns en del nackdelar. Den så kallade syndakatalogen var lång: Det var synd att gå på bio, det var synd att spela kort och att spela fotboll (i pojklaget) på söndagar. Till och med att titta på TV var synd i början när TV´n kom på femtiotalet. Tillvaron blev lite begränsad kan man väl säga.

Det innebar också att man fick finna sig i att flytta ganska ofta. För vår del innebar det att vi flyttade ungefär vart femte år. Jag hann bo på fem olika platser i Värmland, Dalsland och Västergötland innan jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern.

För min del innebar alla dessa flyttar att jag aldrig riktigt fick slå rot någonstans, att jag inte fick någon hembygd. Men det fanns fördelar också. En bra sak var att vi kunde åka på semester till platser där vi tidigare hade bott. Pastorsfamiljen var alltid välkommen, fick förstås bo gratis. Församlingsmedlemmarna turades om att bjuda oss på middag. På så sätt blev semestrarna förstås billiga, vilket nog var nödvändigt eftersom frikyrkopastorer var långt ifrån högavlönade på den tiden. Jag som var yngst av fyra syskon fick sällan något nytt utan fick oftast ärva de äldre brödernas urvuxna kläder.

Framför allt minns jag en sådan semester i Sydnärke. Pappa hade varit pastor i Östansjö och Vretstorp på 30-talet innan jag föddes. En sommar i slutet av 40-talet när jag var fem eller sex år gammal packade vi den gamla Chevroleten och startade resan mot Sydnärke.

Vi bodde under en, eller kanske var det två veckor, i vaktmästarbostaden i missionshuset i Östansjö. Det finns fortfarande kvar och ligger vid södra infarten, men är numera ett före detta missionshus. Trots att det var så länge sedan, har jag många minnen kvar från de där sommarveckorna. Jag minns att vi brukade gå under järnvägen i den lilla gångtunneln ner till sjön för att bada, Jag minns ett åskväder som skrämde åtminstone mig halvt från vettet.

Östansjö missionshus, numera privatbostad

Ibland när jag stannar för en fika eller lunch vid Viby krog/värdshus, kan jag se gården ”Gatan” på andra sidan motorvägen. Jag minns att vi hälsade på där förmodligen bjudna på mat eller kaffe. Jag kommer också ihåg att mina syskon tyckte att Gatan var ett egendomligt namn på en bondgård.

Idag, efter många år som sydnärkebo, tror jag mig veta förklaringen: Den medeltida Eriksgatan innebar att den som hade valts till kung vid Mora stenar utanför Uppsala, reste runt i landet för att få godkännande av sitt ämbete i betydelsefulla trakter. Eriksgatan passerade södra Närke på vägen mot Örebro och troligen är det förklaringen till det ovanliga gårdsnamnet. Norr om Finnerödja finns en by som också heter Gatan, där min fru Annika bodde som barn. Där är det belagt att byn fått sitt namn därför att Eriksgatan passerade där.

Det som jag minns allra bäst från min sydnärkesemester för nästan 70 år sedan, är Berga by som ju ligger någon kilometer söder om själva Östansjö. Där var vi nästan varje dag som jag minns det. Jag tror att de som bodde på en av gårdarna var goda vänner till mina föräldrar. Där bodde också tant Gerda i en liten stuga. Jag var lite rädd för henne. Hon var ganska bister och hade dessutom en lur eller tratt som hon använde för att kunna höra. Framför allt fanns många barn att leka med i Berga by

En av lekarna var att vi lekte spöktåg. Den leken innebar att vi som var yngst skjutsades runt i en gammal barnvagn och att de äldre barnen gjorde allt de kunde för att skrämma oss. De hade nog större nöje av leken än vi som nog var ganska lätta att skrämma. Spöktågsleken var inspirerad av ett besök på Barnens dag i Kumla, som jag tyvärr inte minns något av.

1971, nästan 20 år efter min Sydnärkesemester, var jag klar med min lärarutbildning i Göteborg och skulle söka mitt första jobb. Det här var bara några år efter grundskolans utbyggnad från sju till nio årskurser och bristen på högstadielärare var stor. Jag kunde med andra ord få jobb precis var jag ville. Bort från storstan ville vi, eftersom vi båda var uppvuxna på mindre orter. Varför vi valde just Askersund, vet jag inte. Ett bra bemötande och en nästan ny skola som något år tidigare hade blivit vald till Sveriges trivselskola bidrog säkert. Kanske påverkades jag undermedvetet också av vår semester i Östansjö i slutet av 40-talet, vem vet?

Tanken var nog då, i början på 70-talet, att Askersund inte skulle bli permanent boendeort. Efter några år skulle vi dra vidare. Så blev det ju inte. Nu efter mer än fyrtio år kan jag väl säga att jag har slagit rot och att Askersund och att Sydnärke har blivit min hembygd.

2015-01-29 17:00
Kommentera
Alf Anneborgs blogg

Alf Anneborg

Alf Anneborg i Askersund är f d högstadie- och Komvuxlärare. Aktiv i Norra Vättersbygdens hembygdsförening och lite av en cykelnörd. Skriver om sånt som intresserar mig, mest om Askersund och Sydnärke.

Inlägg

Åter en återträff Graven blev viktig Livat i Askersund Serieberoende Gubbar på ny historieresa Elektrisk cykling Resan till Georgien Handla hemma Inte bra för sommarturism Tankar efter valet Träna och trivs Historien om Anna Historien rullades ut Ingen kommer undan politiken En återkommande dröm Katten som vantrivdes Fyra dagar i Riga Sista sommarjobbet Vad är du för ortsbo? Jag ledde stadsvandring Bilder från Tjälvesta Hundlekplats behövs Varför ringde jag? Assistans en valfråga Gubbar som träffas Djupdykning i gamla Askersund För hundra år sedan Askersundstavlor Att sjunga i kör Mina drömmars stad En lärares lärdomar Tillbaka i Berlin Om att åldras Asfaltera Sundsgatan! Jag tänker på Krokholmen Värnplikt eller inte Människans bäste vän Cyklat runt på Kuba Min by heter Dassa-Zoumé Den hemliga skärgården Bevara LSS-lagen! Var slutar Vättern? Berlin en vändpunkt Till minne av Joel Haugard Alf, en renässansmänniska På besök i Vilnius Dags för gubbsemester På cykel i Flandern Är nollvisionen möjlig? Här finns plats för museum! Försäkringskassan har hjälpt oss Minns Tisdagsgänget Nyheter från Askersund Vad händer med EU? Julen med James Dean Om frikyrkornas syndakatalog På cykel i Italien Belgiska fröken del 2 En belgisk fröken Oskar, en Ironman Min son Järnmannen Här föddes Askersund Målaren Travenfelt Jag, en student -64 Gustav Vasas marknad Bastedalen, fin gammal pärla Perfekt cykelväg Gubben i stugan Vintersaga på blankvers Semester i Östansjö Jubileum på scener Ett slädparti
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.