Våren lika efterlängtad
för Ragnar som för mig

Vårtalaren

För två år sedan åtog jag mig uppdraget att hålla vårtalet i hembygdsparken i Askersund på valborgsmässoaftonen. Ett hedersuppdrag som var förenat med en hel del nervositet.

Vad skall ett vårtal handla om? Ja, inte skall det vara en flammande apell med politisk vinkel. Den sortens tal kan man hålla en dag senare, den första maj. Ett valborgsmässotal skall alla som lyssnar kunna stämma in i: Allas vår gemensamma hyllning till den efterlängtade våren, den bästa av årstider på våra breddgrader.

När jag skulle välja ämne för mitt tal, blev det så att jag fastnade för filmen ”Gubben i stugan”, som är en av de bästa svenska dokumentärfilmerna i mina ögon. Filmen gjordes av Nina Hedenius och är från 1996. Så här presenteras filmen på den DVD-skiva jag har hemma:

"En film om Ragnar i Kestina och hans vardagsliv som pensionerad skogsarbetare i Dalarnas finnskogar. Vi får följa Ragnar året runt, genom årstiderna, klimatets och naturens växlingar, och ta del av en livsstil som var vanlig för inte så länge sedan. En film utan monolog, dialog eller speaker."

Alltså, ingen dialog, ingen speakertext. Jag medger att det låter rätt tråkigt, men det är det inte. När filmen börjar ar det sträng vinter. Ragnar är mest inomhus. Han fyller på med ved i spisen, kokar sitt kaffe, lyssnar på väderleksrapporten. Bilderna skildrar Ragnars vardag och ger den liv.

Ibland går han ut för att hämta upp vatten ur brunnen. Han måste slå hål på isen med en yxa. På vägen tillbaka till stugan mäter han snödjupet med sin tumstock. Med hjälp av ett förstoringsglas för han in observationerna i dagboken: 8 grader kallt och ett snödjup på 67 cm.

Så kommer våren. Det allra första takdroppet, fläckar av barmark och knoppar som vågar sig upp.

I filmens skildring av våren finns förklaringen till att jag tog ”Gubben i stugan” till utgångspunkt för mitt vårtal. Våren, som trots att den kommer varje år, alltid är lika efterlängtad trots att man, som jag och Ragnar, har upplevt den så många gånger. Han står på stugtrappan och följer med kikaren en flock svanar på väg norrut.

Ragnar tar igen sig. Filmen om hans vardag, en av våra bästa dokumentärfilmer.

Filmen följer sedan Ragnar i hans vår-och sommarsysslor. Han sätter potatis, han hugger ved, han slår gräset med lie och hässjar på gammalt vis. Inte för att han har några djur, utan för att det alltid har gjorts så.

Höjdpunkten i filmen är när han eldar och värmer vatten i en gammal bykgryta ute på gårdstunet. Han fyller ett slitet badkar, tar fram en tvål och kryper i det varma vattnet. Runt om honom vakar sensommarkvällen. Gubben ser ut att vara tillfreds med livet.

Filmen slutar med höstens första snöfall. En ny vinter är obönhörligen på väg.

Som sagt. Filmen ”Gubben i stugan” är mycket sevärd. Den är också lättillgänglig eftersom den finns på SVT´s ”Öppet arkiv”