12 December 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Vid ändhållplatsen satt
jag ensam kvar och grät

Jag drömmer att jag befinner mig i en främmande stad, med drag av Stockholm eller Göteborg, eller kanske Berlin. Jag har som uppgift att ta mig till en plats till fots med buss eller på annat sätt, men jag vaknar alltid innan jag når mitt mål. Den här drömmen återkommer med ojämna mellanrum. Jag vet inte varför, men senast jag vaknade upp efter drömmen, kom jag plötsligt på en tänkbar förklaring.

När jag gick i fjärde eller möjligen femte klass, åkte vi på skolresa till Göteborg. Vi bodde i ett litet samhälle sju eller åtta mil norr om Göteborg. Vi åkte med en gul och orange rälsbuss på Västgötabanan. Den sedan länge  nedlagda, smalspåriga järnvägen mellan Göteborg och Skara. Det var min första göteborgsresa. Resan leddes av vår ganska illa omtyckte lärare, som hade med sig sin tonårige son som assistent

Sjöfartsmuseet var vårt första resmål, därefter fortsatte vi med spårvagn till Slottsskogen och det naturhistoriska museet. Resan avslutades på Liseberg. Min reskassa var förbrukad, annars skulle jag gärna ha provat på att åka radiobil, om jag hade vågat förstås. Nu såg jag istället på från sidan. Efter en stund såg jag att mina klasskamrater inte var kvar på andra sidan om radiobilsbanan och förstod att jag hade bråttom till huvudentrén där vi skulle samlas för att åka till Centralen.

Jag upptäckte till min fasa att klassen inte var kvar. När jag stod där och såg vilsen och ledsen ut, kom en guldgalonerad vaktmästare fram till mig och frågade om mitt namn. Han såg mest ut att tycka illa om barn i allmänhet och mig i synnerhet.

- Du skall ta femmans spårvagn till Centralen, klassen har redan åkt.

Jag var tvungen att tala om att mina pengar var slut. Han skakade på huvudet åt den irriterande ungen, men gav mig i alla fall pengar till biljetten.

Här föddes kanske krönikörens skakande dröm.

Så kom femman, vit siffra på röd botten. Jag klev ombord och hoppades hinna i tid. Efter ett par hållplatser förstod jag att jag åkte åt fel håll. Jag har aldrig senare i livet känt mig mer ensam och övergiven. När vagnen nådde ändhållplatsen, satt jag ensam kvar och grät. Det kändes som om jag aldrig skulle komma hem igen.

Spårvagnsföraren, som hade större förståelse och empati för vilsna barn, lugnade mig. På vägen tillbaka tlll centrum fick jag stå framme i förarhytten. Spårvagnarna på den tiden hade separata förarutrymmen. Han bjöd på Emsertabletter och berättade om platser som vi passerade.

När vi kom fram till Centralstationen tog han kontakt med en polis som följde mig in till Västgötabanans avgångshall. Klassen hade åkt, men kvar fanns assistenten, magistern son, och väntade. Det rimliga hade förstås varit om han hade väntat på mig i Liseberg.

 Äventyret slutade med att vi kom hem med nästa tåg ett par timmar försenade, men jag somnade i alla fall tryggt i min egen säng på kvällen.

Jag undrar om min återkommande dröm kommer tillbaka, nu när jag har hittat en tänkbar förklaring.

2018-10-01 21:40
Kommentera
Alf Anneborgs blogg

Alf Anneborg

Alf Anneborg i Askersund är f d högstadie- och Komvuxlärare. Aktiv i Norra Vättersbygdens hembygdsförening och lite av en cykelnörd. Skriver om sånt som intresserar mig, mest om Askersund och Sydnärke.

Inlägg

När jag nästan dog Åter en återträff Graven blev viktig Livat i Askersund Serieberoende Gubbar på ny historieresa Elektrisk cykling Resan till Georgien Handla hemma Inte bra för sommarturism Tankar efter valet Träna och trivs Historien om Anna Historien rullades ut Ingen kommer undan politiken En återkommande dröm Katten som vantrivdes Fyra dagar i Riga Sista sommarjobbet Vad är du för ortsbo? Jag ledde stadsvandring Bilder från Tjälvesta Hundlekplats behövs Varför ringde jag? Assistans en valfråga Gubbar som träffas Djupdykning i gamla Askersund För hundra år sedan Askersundstavlor Att sjunga i kör Mina drömmars stad En lärares lärdomar Tillbaka i Berlin Om att åldras Asfaltera Sundsgatan! Jag tänker på Krokholmen Värnplikt eller inte Människans bäste vän Cyklat runt på Kuba Min by heter Dassa-Zoumé Den hemliga skärgården Bevara LSS-lagen! Var slutar Vättern? Berlin en vändpunkt Till minne av Joel Haugard Alf, en renässansmänniska På besök i Vilnius Dags för gubbsemester På cykel i Flandern Är nollvisionen möjlig? Här finns plats för museum! Försäkringskassan har hjälpt oss Minns Tisdagsgänget Nyheter från Askersund Vad händer med EU? Julen med James Dean Om frikyrkornas syndakatalog På cykel i Italien Belgiska fröken del 2 En belgisk fröken Oskar, en Ironman Min son Järnmannen Här föddes Askersund Målaren Travenfelt Jag, en student -64 Gustav Vasas marknad Bastedalen, fin gammal pärla Perfekt cykelväg Gubben i stugan Vintersaga på blankvers Semester i Östansjö Jubileum på scener Ett slädparti
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.